Varifrån fick vi denna idé? Det är något som sakta men säkert vuxit fram – vår övertygelse att vi måste prova på denna för oss i första hand fysiska utmaning, eller blir den psykisk? En fråga vi hoppas ha svar på om vi landar enligt plan i Santaigo de Compostela i början av maj 2019. Vi är Eva & Rickard och vi har dessutom lockat med vår idag fullvuxne son Daniel på äventyret som ”bärare”….
2017 i april gjorde vi en minnesvärd vårresa i Galicien och längs Duoro-dalen med utgångspunkt från Porto. Under vår väg norrut (i bil då) såg vi en hel del vandrare med ryggsäckar längs vägen tydligtvis med samma mål som vi hade Santiago de Compostela. Så vi undrade ”Vart är vi på väg?”. Vi Googlade och sökte och vi såg vissa märken längs vägen och förstod att detta var något vi missat, Camino ”S:t James”, dvs pilgrimsvägen uppkallade efter aposteln Jacob, vars reliker enligt legenden finns i katedralen i Santiago. Det vi åkte på en dag i bil lade de två veckor på att gå… Nedan ett ungt par från Japan – framme vid målet.
Kanske en resa ska upplevas mer sten för sten än bara ett pärlband med lite udda turistfällor. Drygt 100 000 människor gör detta varje år, alla kan ju inte vara idioter… Så det minnet hade vi från den resan.
Ett drygt år senare tittade vi på Kunskapskanalen, där de visade ett reportage från Caminon, den riktiga den från södra Franrike med vandring över Pyreneerna, Camino Francés – 80 mil! Man kan väl ”fuska” lite och bara vandra de 22 milen från Porto tänkte vi. Vi fascinerades av all entusiasm från de som provat på. Sen fick det hela mogna lite i våra sinnen, gå från Bjärred till Lillö (vårt sommarhus i Karlskrona), det har vi ju aldrig funderat på… Men kanske det skulle vara möjligt i den miljön och med alla de oförutsedda möten man då ”drabbas av” där…
Tanken fanns och fick mogna långsamt. 46 timmars gående – 4 timmar per dag, två veckor med någon vilodag.
Hur svårt kan det vara?