Med våra minnen från våren 2017 i Galicien finns bara en årstid att välja. Vi reser ofta söderut i tidig april för att möta våren med förhoppningen att vi kan släpa hem den i vårt bagage. Under april varje år finns dessutom två magiska veckor – Eva och jag har samma ålder, dvs vi bestämmer då lika mycket. Sen blir det som det brukar äldst bestämmer mest…
Så tidpunkten var det lätta valet.
I november började våra planer konkretiseras lite mer efter två höst-resor dels i Norge och dels på Peloponesos. Vi pratade mer och mer om vart vi skulle resa till våren och det blev många samtal om en vår-camino.
I stället för en hyrbil, att steg för steg och sten för sten ge oss tid att bara vara – ett privilegium som pensionärer som vi hittills inte hittat. Att titta på det lilla och njuta av varje ögonblick även om det innebär att gå med värkande fötter i ösregn – kan det vara värt det? Inget man vet förrän man provat.
Vi fattade beslutet och blev mycket positivt överraskade när vår son gärna ville följa med. Så det blir kanske en erfarenhet som blir större och djupare än bara en vandring på drygt 200 km.
I början av februari bokade vi in oss på Ryan Air Copenhagen – Porto 22 april med hemfärd den 10 maj. Enda direktflighten vi kunde hitta och med deras restriktioner på bagage finns inget utrymmer för excesser – perfekt.