Efter övningen i våras med di gamle och några veckors träning var det dags att vinka av Danne inför hans franska camino.

Sen buss och tåg till Saint Jean Pied- de-Port…. 78 mil till fots senare Santiago..

Lycka till.

Skulle du efter att ha läst om våra vedermödor fundera på en egen camino. I god camino-anda vill vi gärna dela med av det vi lärde.

Förberedelser.

Träna lite mer än vi gjorde, 🚶‍♂️🏃‍♂️ om det ändå inte blir så är det överraskande hur bra kroppen är på själv-läkning.

Kolla och testa skor och strumpor, de sliter på dina fötter. 👣🧦👟 Vi valde vandring-skor och löpardojor. Vi såg en del med vandrar-kängor. Se till att det finns utrymme i dina skor, efter 15 km är risken stor att de svullnat, speciellt om du snörat för hårt.

Om du tänker bära – se över och väg in dina kilon. Vi som bar hade nog ändå något kilo i onödan.. Om du tänker få din packning fraktad – vi använde TuiTrans som hade en mycket bra service med personal som behärskade engelska. Lite tjuriga nån gång när vi valt privat boende utan reception. En gång blev vi lite förskräckta, men packningen fanns på ett cafe 500 m bort…

Förbokat? Det finns varianter där du köper ett paket med förbokade boenden och transporter som vi valde bort av pris-skäl och minskad flexibilitet. Klarar du Booking och lite mail med TuiTrans kan du fixa detta själv..

Planen. Även om du inte gör planen har den ett värde i sig. Beroende på ditt val av boende finns begränsningar att ta hänsyn till, åtminstone den vägen vi valde. Orterna med hotell är på vissa delar begränsade, härbärgena är lite mer utspridda, men många kan inte förbokas. Tror det är tufft att med 20 km i fötterna gå runt och söka boenden, inget vi provade. 😩 Vi använde LocusMaps med nedladdade filer för alternativa rutter tillsammans med en app som hette Caminotool. Det finns en uppsjö med alternativ… Kolla på vilka orter det finns boende du vill använda och kolla avstånden. Räkna med runt 20 km per dag, även om de 5 sista blir tuffa varje dag.

Att ha en plan är alltid bättre än en blank sida 🤓.

Första dagarna.

Kroppen och knoppen är lite ovana vid situationen. Hjärnan får signaler från ansträngda muskler och funderar på olika former av lösningar.🤔 Vad som är fysiskt och psykiskt är svårt att särskilja. Klarar jag detta? Finns det vägar att slippa undan? Är man inte ensam så finns alltid någon som inte känner så just då. 🤗 Det gör ont i fötter och otränade benmuskler, men kroppen har en märklig förmåga till anpassning och återhämtning. Efter tre dagar försvann alla sådana funderingar… Dvs håll ut 😊. Det är ju ditt eget frivilliga val.

De fem sista kilometrarna.😓😥

Hur lång sträcka du än väljer att gå så kommer alltid den sista biten att vara den jobbiga. Inte så konstigt kanske.. På slutet tog vi en rejäl paus innan sista tre och tog en iskall öl. 🍺 Om det hjälpte eller om vi hade blivit mer härdade löste vi aldrig. Vår rutin blev 6-7 snabba km i början och en kopp kaffe. ☕ Lite drygt halvvägs tog vi medhavd lunch – en baguette och medhavt vatten. 🌯 Max 20 min. man var ganska stel och fick gå igång sig. Sen tog vi vår öl för att orka i mål. På 5-6 timmar fixade vi våra dryga 20 km.

Väl framme blev det fötterna på ryggan i en halvtimme och sedan en rejält varm dusch, 🚿 som mjukade upp de kvidande musklerna. Ökad genom-blödning? Sen en liten nap😴 innan vi löste middags-frågan. Tror inte vi lade oss efter 22.00 någon kväll. 💤

Tror det är bra att skaffa en rutin.

Buen camino. 😊

Det hände man sa Good morning, Buen dia, hello eller hola. Vanligaste hälsningsfrasen är dock ”Buen camino” kombinerat med ett leende på morgonen – mer tveksamt på eftermiddagen…

Det sociala… Vi valde bort härbärgen, vilket innebar att man var privat c:a 18 timmar per dygn. Bor man i sovsal blir ju den sociala komponenten mer kännbar, och risken/möjligheten att lära känna främlingar ökar 😍😎😶

På de sex timmarna vi vandrade såg vi en del som vi kände igen och några vi växlade några fraser med som ”holländarna”, ”tyskarna”.. Ofta var det samma personer, dvs de som hade samma mogon-vanor som vi. En del verkar gå ensamna men många gjorde som vi man går i lite olika takt och på en camino är det ok om det blir några hundra meter till de övriga. Det är inte en promenad!

Ekonomi.

Vi valde att fixa det mesta själva, och då vi var tre fick vi hitta boenden med tre sängar vilket är lite mer begränsande än dubbelrum om man väljer hotell. Vi betalde i snitt 750 per natt med en usel eurokurs 63 Euro.

Resan till Porto valde vi Ryan från Cph – direktflyg. Med alla extras blev det runt 3500DKK uselt igen 5300SEK.

Vi åt på restaurang vid 4-5 tillfällen, där avgör du själv vad du vill spendera. Vi låg på mellan 50-80 euro för middag för tre inklusive en flaska vin. När vi bodde i lägenhet lagade vi mesta maten själva, livsmedel är nog lite billigare att köpa än hemma trots den usla kursen. Vi åt alltid egna mackor till lunch, och för en öl 33cl ute gav vi mellan 1.20 – 2.50, kaffe ute är halva priset mot hemma. Har inte gjort någon total-kalkyl då det finns så många alternativ.

Vädret.

Inget du styr, men kan nog störa upplevelsen radikalt. Vi valde april/maj med lite väderstatistik som underlag. I Galicien med omnejd finns relativ stor risk för regn och rusk i mars/april. De fyra dagarna vi gick vid kusten blåste det rejält nordligt och det var en del mindre skurar som vi dock kunde skula bort. När vi bytte spår och gick längs central hade vi perfekt vandrarväder alla dagar 18-20 grader mestadels med solsken. Vi gick i shorts och T-shirt insmorda med faktor 25 de första dagarna. Under sommaren juni-sept tyckte vi det verkade väl varmt. Krävs att man är uppe i ottan och är framme innan lunch, inget som passar oss.

Compostelan.

En timmes väntan och 3 euro.

Lycka till

Rickard Eva och Daniel. 🤗🤗🤗

På bussen till Porto i ett mulet Santiago med regnlöften från SMHI känns det lagom att sammanfatta intrycken medan landskapet far förbi i lite mer vanligt tempo… Man hinner inte se alla blommor och småstenar utan för nöja sig med hus och större träd…

Nu är vi i Porto på 4 timmar jämfört med de 48 vi gick. På medeltiden fanns inte denna genväg hem, utan väl framme hade man avverkat halva sträckan. På vägen mötte vi en del entusiaster som tagit fasta på detta🤨 Inget vi är mogna för ännu… 😉Uppfattningen om vad som är ”Camino-mässigt” är ju personligt:

• Man bär sin packning själv
• Man går hela distansen
• Man startar hemifrån
• Man sover ute eller på härbärge
• …..

Vi bröt mot alla dessa ”regler”.

Katolska kyrkans regler för att man ska få ut sin ”compostela” är lite mindre strikta:

1. Ha gått minst 100km
2. 1 eller 2 stämplar per dag beroende på var man startar.

Certifikatet Dessa regler uppfyllde vi med ”råge”. Ska man göra det ”på riktigt” är det franska vägen som gäller vilket är 75-80 mil beroende på vilken rutt man väljer. Planera din camino.

Vår camino i siffror:

Vi gick 214 km med 10 dags-etapper på mellan 15 och 24 km. Vi gick 4,4 km i timmen med mellan 100 och 120 steg per minut. Mer ”spring i benen” på morgonen😋 och lite mer släpande på em 😒. Vi var ute 61 timmar och 36 minuter varav gåendes 48 timmar och 43 minuter, dvs vi pausade 13 timmar. Med stegfrekvens 110 steg/minut blir detta 160875 steg per fot och en steglängd på 67cm.

Så hedras de som hedras ska, våra fötter som med lite smärre protester uthärdade denna ovanliga uppgift.

BRA JOBBAT!! 🤗🤗🤗

Vår hjärna styr oss att göra sånt vi belönas för. För att gå drygt 21 mil eller mer måste det ju finnas någon belöning i slutändan när prestationen är utförd. Vad har då drivit miljontals människor att frivilligt göra det? Vad driver en pilgrim? Svårt att veta…

Så vi drev ut på stan för att hitta svaret. Det anländer i snitt 2000 pilgrimer per dag hit, så svaret borde finnas här och nu.

Då vi hunnit bli hungriga fick det bli lite inledande tapas och ett glas vin.

Ovanpå det lade vi sedan en pilgrims-meny som avslutades med en galetisk ”shot” en blandning av Kalua och grappa. Stan var fullproppad med människor som åt och drack.

Sen blev det söta drömmar med alla de intryck som ingjutits från naturen och kulturen som omgivit oss på vår vandring under tio dagar. Minnena är definitivt en stor del av belöningen.

Till det ska läggas den härliga självkänslan man får när man drivit sig själv till ett tufft mål. För att inte nämna att man numera kan vandra uppför branta backar utan att kippa efter andan.😊

Med en hel del tur lyckades vi hitta en ”hål i väggen”-butik som öppnade och höll på att baka färsk baguette. Dessutom fanns där alla de tillbehör som behövdes för en äkta Olsson-frukost. Så var det dags att hämta ut de officiella dokumenten.

Så det var bara att ställa sig i kön med de övriga.

Efter en dryg timme hade vi så våra pilgrims-diplom som vi kan visa för sankte Per när det blir aktuellt. 🤗

Sen blev det att rusa till kyrkan för pilgrims-mässan kl. 12.

Sittplatserna var slut så det blev ståplats tillsammans med stora flertalet. Musiken och handklappning till den är ju inte vad vi svenskar förknippar med en katolsk mässa.

På rekommendation av vår värld hittade vi ett fantastiskt fik i en lummig trädgård där vi åt vår pilgrims-tårta.

Sen gick vi hem och tog siesta.

Där blev det lite koll på Facebook av kommentar från vänner som värmde.

Sen blev det att besöka katedralen som just nu renoveras invändigt, för att bese silverkistan med Jacobs reliker. Själva orsaken till varför alla har vallfärdat hit under historien.

Kanske inte främsta motivet i dag för de flesta…

från Pedron till Santiago är en sugande uppförsbacke, det visste vi innan vi startade dagen🤨🤔Ego mentalt laddad för uppgiften…Sträckan är 23,030 km konstaterar Danne och jag medan Eva tömmer första stenen i skon.Först blev det passage genom några byar med konstant motlut.Sedan passage genom den galiciska trollskogen.Passage av ett av alla dessa hus byggda i granit. Obs lutningen!Sista lunchen, 1 mil i benen och mellan 12 och 1 på dagen. Märkligt att dessa baguetter är lika goda varje dag utan någon större variation, glada kossan, salami och en ostskiva. Kan det bero på omständigheterna?Mindre än en mil kvar!! 😊😊😊En del motlut kvar dock.😓😖Där syns ju katedralen, ok 6km dit..Lite motorvägar, ”regnskog” och motlut att passera dock.Mindre än 4 km, men var är staden?Med 900m kvar hittade vi ölen vi hade hoppats på i en dryg halvtimme. Vi messade värden att vi dök upp 16.30.Väl inne i gamla stan blev det genast mer trångt. Inte bara pilgrimer utan en massa annat löst folk också.OCH – Äntligen framme 😂😂😂Nu gällde det bara att hitta till lägenheten..En riktig pärla ”mitt i smeten”, även om det inte framgår av minspelet. Just nu är det laddning, sen blir det ut på stan och fira. BUEN CAMINO!😊😊😊 🤗🤗🤗 🤩🤩🤩 😂😂😂

eller 19,7 eller 23,5 km, det blir ändå alltid så de tre sista är jobbigast. Fysiskt eller? Idag hade vi valt ett hotell 3km norr om Pedron för att få likvärdiga sträckor in i mål. Efter två välförtjänta öl i staden blev det ändå så.. Märkligt, man borde kanske skippa de 3 sista?

Dagen startade med frukost och att fixa lunch-mackor efter stora ryggan var lämnad till TuiTrans.

Ett sista farväl av en mysig och fräsch lägenhet.

Med mycket ”spring i fötterna” denna morgon lyckades fotografen komma före…

Sen blev det mer som vanligt och med stressade camino-cyklister som dök upp bakifrån, glatt ropande ”buen camino”😔

Mycket fin och varierande natur på sträckan. Vissa avsnitt är man helt ensam, sen dyker det upp några ansikten man känner igen, men helt plötsligt dök en skolklass upp bakifrån som vi lät passera. En del småbackar som inte syns på höjdkurvan tog lite musten ur oss innan vi hittade ett perfekt rastställe för lunch vid en porlande bäck.

Efter lunch passerade vi en kyrkogård som i vårt tycke såg mycket märklig ut.

Passage av sista floden rio Ulla? Vi får se inte långt kvar nu.

Vi hittade sen en kyrka i Padron där det var kö för att få stämpel. Här var man tvungen att dyka upp med sitt kort. Därav kön, men stämpeln kändes mer trovärdig😊….

Vi har passerat många vackra blommor på vägen till Evas glädje. Det skulle bli en hel uppsats att räkna upp alla, så ett axplock får räcka.

Vi har sett något snäck-hus innan. Märkligt att klä en hel vägg med snäck-skal.. Annars gäller i stort sett stenhus här, dvs i uthuggen granit i olika former, vilket också används som stolpar för att hålla uppe vinrankor här. Vi hittade till slut ett ställe där alla dessa stenar formas.

Eva gick före i sin ”bubbla” och kom fram till hotellet som låg 500 meter bort.

Det första man gör när man kommer fram är att ta av dojor och strumpor och lägga upp fötterna på ryggan. En halvtimme senare tar man en varm dusch och klär om till civila kläder..

Sen vilar man och tar eventuellt en liten nap innan man försöker mätta magen och sedan är det sängen runt 22.

Liten stad som livnär sig på pilgrimer var dagens mål med 42 km kvar, dvs två dagsetapper😊😊😊.

Vi ”fuskade” 3km med taxi då vi bodde den sträckan från caminon, detta då det var omöjligt att hitta hotell pga VM i triathlon i Pontevedra. Detaljer vi missade i vår planering…

Avgång från Ponte do Burgo 9.55, dvs bland de sista ut som vanligt.

Var är stenen som hoppat in i skon… Här någonstans tappade Eva sin hatt, så om ni passerar där någon vv ta den med hem.

Passagen norr om Pontevedra erbjöd en vacker vandring genom grönskande natur.

Camino-lunch recept Olsson.

Sen lite öppnare landskap, trots solen lite kyligt i de friska vindarna.

Och trugar man får man vara med på bild 😊

Pilgrimer som fikar vid floden i Caldas de Reis.

Uthyraren av lägenheten var på plats när vi kom, inte som i Valenca..

Sen blev det lite panik med Evas packning som inte var på plats som den brukar.. Den fanns på ett fik 50m bort, TuiTrans verkar begripa vad de sysslar med.

Lägenheten var helt ok som den brukar

Så det blir middag hemma och tidig sängläggning.

Kanske inte riktigt men en förhoppning som börjar infinna sig. Efter gårdagens avslutning fick vi en glassig start nedför.Vi fick hitta en egen väg tillbaks till caminon.Ytterligare en flod att passera och ännu ett torkhus för majs.Strax innan det tuffa motlutet där passagen delvis gick genom en liten bäck. Pulsen steg och det blev som vanligt inga foton när man kippade efter andan.In mot Pontevedra ska man välja vänstra spåret genom skogen, absolut. Även om vi inte vet vad vi missade 😊Passage under järnvägsbron blev avslutningen innan vi hamnade mitt upp i stadenStämpel och en öl innan de tuffa avslutande tre km till hotellet som låg ”offpist”.Just på ryggen med benen på ryggan och en soft odör från trötta fötter.

”Tidig start”, för oss alltså. De flesta pilgrimerna hade vi i vanlig ordning framför oss när vi avgick 9.00. Frukost och macka till lunch, börjar bli rutin nu.Rätt snart passerade vi tiomila-strecket 😊Det var dimma och svalt fram till elva då solen började bryta igenom.Så det blev lunch i solgasset efter att ha passerat maxhöjden drygt 200 m som kändes i vaderna.I nedförbackarna blev vi upphunna av ett holländskt par som slog sig i slang med de flesta. Orange rycksäck-cover vad annars?Nere i Redondela smakade det bra med en öl som uppladdning för de nya backarna som väntade bakom hörnet.Eva tyckte de avklarade 16 km gått ovanligt lätt idag, kroppen börjar anpassa sig?🤗😏😣Sista biten upp till vårt hotell blev dock kännbar, drygt 200 m upp igen. Men till slut dök det As Chivas Redondelas motsvarighet till Romelestugan. Efter denna strapats blev det en öl och lite sol-lapning, när vi såg några italienska camino-”vänner” anlända i taxi…Bon camino?

Det finns två huvudspår från Porto, Coastal och Central. Under vilodagen igår bytte vi spår, samtidigt som vi tjänade 20km på vår sneddning..Så vi startade i Valenca strax söder om spanska gränsen och blev snuvade en timme när vi passerade den.Det första souvenirbutikerna hänger ut på morgonen här är strumpor😉..Vi passerade bron över gränsfloden som konstruerats av Eiffel (han med tornet) och lämnade Portugal bakom oss. När vi kom till Tui på andra sidan fick vi ett överraskande välkomnande.

Staden i övrigt var nästan helt ödeRätt snart landade vi i naturen norrut.Fotografen hamnar alltid på sladden.Dags för medhavd lunch, det var glest med caféer längs sträckan så vi hade säkrat upp som vanligt.En del mysiga passager längs åar. Och på slutet med ackompanjemang av kärlekskranka grodor.

Väl framme dök vår värd upp med nyckeln till vår lägenhet. Vi fick dock avvakta en halvtimma med varsin utsökt galleisk öl😋🍺🍻Vi inspekterade lägenheten som kändes helt ok🤩. Så då har vi nu lagt halva sträckan bakom oss, drygt tio mil i benen och mindre än tio kvar🤗🤗🤗😎😎😎